Smakprov

Se hit! Här är ett rykande färskt smakprov från ett av de större nya formaten som snart kommer publiceras på nätet. Smakprov – Livet blir aldrig som man tänkt

Håll till godo! Detta bjuder jag er på. 

Om ni gillar det ni läser finns den att köpa både på Bokus och Adlibris och på min beställningssida.

evenemang_FB_Anethe

Annonser

Boksignering och julmarknad

Så, nu kan jag pusta ut i några dagar. Det är en hektiskt tid både att marknadsföra och sälja sin debutbok samt att det ska pyntas inför julen. Har tagit semester hela veckan för att hinna ikapp diverse olika saker som bokföring, korrekturändringar till nya formaten som snart kommer ut på nätet. Ett nytt färskt manus ska skickas till WAPI för inläsning till ljud- och ebok, helst senast på fredag. Jag håller tummarna stenhårt för att lyckas med detta.

Wow, säger jag bara! Så mycket folk där var på Malmös julmarknaden i söndags 3/12-2017. Ett perfekt tillfälle för mig att sälja min debutbok, tänkte jag. Men när dagen var slut och jag summerade försäljningen måste jag erkänna att jag var smått besviken. Hela 12 böcker sålda och en gratisbok till Siws supertrevlig barnbarn som var med och sålde sina egna hantverk. Det verkade mest som att stånden med ”ätbara” saker gick hem bäst hos folk. Det är kanske något att tänka på till nästa år! Nåja, jag hade trevligt under hela dagen. Pratade med många människor och det berikar mitt liv. Jag fullkomligen älskar relationer, och det speglar sig också i min debutbok och i de kommande böckerna.

Julmarknad med Siw 3 december 2017

Siw och jag precis när vi har öppnat. 

Förra lördagen 25/11-2017 hade jag min första boksignering på ICA Linero, i kvarteret där jag bor. Usch, så nervös jag var. Men inte hade jag behövt vara det. Jag älskar att prata med människor och få lyssna till deras historier, som de så gärna berättar ibland. Försäljningen gick hyfsat bra för mellan kl 12-15:30 sålde jag 11 böcker. Det får jag verkligen vara nöjd med.

Håll utkik på på bloggen för snart kommer där flera boksigneringar, bland annat på ICA Linero snart igen. 

Boksingering hos ICA2

Uppdukat med den fantastiska debutromanen om Jessica och visitkort.

Boksingering hos ICA

Jag på min allra första boksignering på ICA Linero.

 

Nu ska jag äntligen sätta tänderna i uppföljaren igen resten av denna onsdag. Riktigt grotta ner mig i mina härliga karaktärer. Kapitel för kapitel kommer sakta växa fram. När uppföljaren är färdig vet jag inte, så ni får allt ha lite dos tålamod tills dess.

Vad hittar ni på i december månad?

Nedräkning till första advent!

Åh, så länge sedan det var jag skrev något på bloggen. Innebär det att jag har för mycket att göra? Ja, jag tror faktiskt det. Eller så går tiden alldeles för fort. Kanske har jag inte heller något att berätta. Jo, det har jag faktiskt. Häng på och fortsätt läsa nästa stycke.

Först har jag lagt ner mycket tid på att korrigera mitt första manus, då det hade smugit sig in flertalet ”busungar”. Praktiskt taget hela november månad har detta tagit mig, men jag ser ljuset framför mig. Innan den 30/11 ska jag vara helt färdig med de nya formaten som jag då kan förhoppningsvis publicera i början av december. Precis lagom inför julhandelns startskott! 🙂  Det är nämligen så att Word Audio Publishing Internationel väntar på manuset som ska läsas in. Det är så spännande och ännu vet jag inte vem den kvinnliga skådespelerskan blir. Nåja, det är sådant som händer de flesta författare. Den enda jag kan skylla på mig är mig själv. Men jag ljuger om jag säger att det varit smärtfritt. 😦

Det andra är att jag håller på att skriva ner dramaturgin för handlingen till uppföljaren om Jessica. Däremot står skrivandet helt stilla. Men det kommer ändras på redan den första veckan i december, då har jag nämligen en hel veckas semester och jag har sedan semester några strödagar i resten av månaden. Jag kan knappt vänta tills jag får fortsätta berätta för er om Jessicas liv. Vad kommer hända i uppföljaren? Kommer Jessica äntligen bli lycklig?

För det tredje så har jag anmält mig till ”Författarkurs nr: 3” Jorun Modèns på distans som börjar i januari. Det är någonting jag verkligen ser fram emot. Sedan har jag de tre kurserna med mig i bagaget och kan bara plocka fram när jag behöver gå igenom något från Joruns verktygslåda i mott skrivande. Om någon av er som läser detta inlägg och funderar på att anmäla sig till skrivarkurser, rekommenderar jag starkt Joruns kurser, ni kan hitta de här: Författarkurs

Sist men kanske det allra roligaste ändå. Nämligen på lördag 25/11 ska jag signera böcker på ICA Linero Torg för första gången. Hoppas bara att det går bra. Helgen därefter ska jag stå på Malmö Slotts Julmarknad också för första gången och sälja min debutroman. Tillsammans med en underbar skrivarvän Siw.

Däremellan arbetar jag heltid på akutmottagningen i Lund, vilket ibland är ganska hektiskt. Så nu kanske ni förstår att tiden springer nästan ifrån mig. 🙂 Jag återkommer och berättar hur det var på både boksigneringen och julmarknaden.

Nu tänkte jag koka te och sätta mig i soffan. Ska läsa lite texter som mina skrivarvänner skrivet och som jag ska ge lite feedback på. Jag har printat ut de i pappersform. Ibland är det skönt att läsa på papper istället för på bildskärmen.

 

Smakprov av första delen om Jessica

Åh, jag är ledig idag och har det så skönt hemma. Sitter med uppföljaren och jobbar.  Dock har jag inte kunnat låta bli att låta er läsare få ett litet smakprov från de två första kapitlen av första delen om Jessicas liv. Varsågod här får ni att läsa.

LIVET blir ALDRIG som man tänkt

1                                                                   April 2010

 

”Den vackraste gåvan människan fått

är att känna glädje ”

LUC DE CLAPIERS VAUVENARGUES

 

 

ÄNTLIGEN! Jessica Schöön kliver ut genom dörren och drar in några djupa andetag. Hon sniffar i luften och ett milt leende sprider sig över läpparna. Våren är här, tänker hon och blir alldeles varm inombords. Solen skiner och inte ett moln i sikte. Efter en lång, kall vinter har slutligen denna årstid kommit, som hon älskar den här tiden.  Tulpaner och påskliljor växer upp från rabatterna i alla ljuvliga färger: chockrosa, jordgubbsröda, syrenlila, solgula och champagnevita.

Doften av nyklippt gräs kittlar hennes sinnen. Hon blundar och njuter, tills ett öronbedövande oljud tränger igenom. Raskt öppnar hon ögonen och får syn på grannen som är i full färd med att åka runt med gräsklipparen. Knappt har snön försvunnit och så ska herr Nilsson ut och klippa gräset. Det kan inte ha varit många centimeter högt. Automatiskt höjer hon handen till en lätt vinkning som han glatt besvarar.

Vinden griper tag i hennes mörkbruna lockar som virvlar runt ansiktet. Jessica föser undan luggen från ögonen och fäster bakom ena örat. Fåglarna kvittrar glatt och solens strålar värmer henne.

Hon vänder sig om och tittar på huset som hon och Niklas bor i. Här har de bott i tio år. År som för det mesta varit harmoniska och lyckliga. Hon älskar det vita huset med de vitspröjsade fönstren som hon putsat och gnott med fönsterputs så många gånger att hon tappat räkningen. Blicken fortsätter sin vandring uppåt längst fasaden. Hon håller ena handen för ögonen för att skymma solen som lyser på den nästan molnfria himlen. Det nya taket höjer verkligen husets standard. Det blev färdigställt strax före påsk. Ett svart, valmat tak. Yttertaket är både tilltalande och matchar den vita fasadstenen från Mexiko. Sådant är viktigt för Jessica. Det skulle se snyggt ut både på utsidan och på insidan i deras hem. Hon hade lagt ner hela sin själ i inredningen av huset. Det är här hon hämtar all sin kraft och energi. Huset är mer än bara ett hus. Det är hela hennes liv.

Hennes bästa plats i trädgården är på träterrassen i hammocken med de grönrutiga och extra tjocka dynorna. Därifrån har hon uppsikt över jordplätten. Där hon odlar nyttiga och goda grönsaker som hon använder framförallt till matlagningen. Hon har även tryckt ner några kryddplantor i jorden. Citronmeliss vars doft är ljuvlig och får en skarp och fräsch karaktär, när hon gnider bladet mellan fingrarna. Timjan är en nödvändig krydda i matlagningen och oregano använder hon i den specialkomponerade köttfärssåsen.

Bredvid odlingslådorna ligger rabatten, där hon i höstas planterat tulpaner, noga räknat fyrtiofem stycken, i olika färger. Tulpanlökarna har redan vuxit en bit ovanför jorden men ännu inte slagit ut. Blott en oval klump med gröna blad runt, som skydd för vindens framfart och en gles spricka som avslöjar tulpanens färg.

Jessica njuter av värmen. Det är varmare än hon trott, så hon knäpper upp alla knapparna i den bruna kappan och snurrar upp halsduken.

Samtidigt hör hon Cindy, grannen, ropa.

– God morgon Jessica. Vilken härligt frisk morgon! Visst är det skönt att våren äntligen kommit? kvittrar hon.

Jessica anar att Cindy vill förhöra sig och det har hon ingen som helst lust med. Eller så är det någonting hon vill ha. Vilket det än är vill hon inte kallprata med henne.

– Mm…det är det. Du, jag har lite bråttom i ett ärende. Vi ses!

– Vänta Jessica! Jag måste prata dig.

– Okej, men det får gå snabbt då.

– Jo, jag undrar om du och Niklas vill komma över nästa lördag på middag? Det är alltid så trevligt att träffas, säger Cindy och ler med hela ansiktet.

Jessica funderar febrilt på hur hon ska komma undan.

 

                                             ***

 

Hon låter tankarna fladdra bakåt i tiden till förra gången de var hemma hos Cindy och Oscar. Då Cindy svansade runt Niklas utan någon som helst skam i kroppen trots att Oscar satt bredvid. Hon praktiskt taget slukade Niklas med både fjäsk och utmanande dans. Det som retade Jessica var att ingen av männen verkade ha haft något emot det.

– Nja, jag tror vi redan är bortbjudna både fredag och lördag. Du, nu måste jag verkligen kila iväg.

Jessica vänder på klacken innan Cindy hinner svara och njuter av sin lilla revansch. Ett litet leende har fastnat i mungipan. Cindy ska inte få tillfredsställelsen att förnedra henne igen.

På träden syns blomknoppar på de utväxta, lövtäckta grenarna som snart exploderar. Det känns som även Jessica ska spricka av lycka. Hon har svårt att förstå det ibland. Varför har just hon haft sådan tur i kärlek? Fortfarande efter mer än femton år är hon så förälskad i sin man. Hon vet det eftersom varje gång hon ser honom så bultar hjärtat hårdare och hon slickar sig om läpparna samtidigt som andningen ökar. Blodet rusar runt i kroppen och det ilar till i underlivet. Man borde inte få vara så lycklig, tänker hon medan hon öppnar den vitmålade grinden som ger ifrån sig ett gnisslande. Den behöver smörjas, konstaterar hon. Det får hon meddela Niklas, det är liksom hans område.

Jessica är nästintill expert på heminredning, så den biten är självklart hennes.  Niklas vet inte ens hur man stylar ett rum än mindre matchar klädesplagg. Han frågar alltid henne om detta. Till slut kom de överens om att Niklas sköter allt på utsidan förutom hennes grönsaksodling och tulpanrabatt. Hon ansvarar för insidan och det har fungerat utmärkt under årens lopp.

 

                                             ***

 

Jessica nynnar medan hon väntar på grön gubbe vid övergångsstället. Bilarna kör snabbt förbi, hon hinner räkna till tjugofem stycken innan det slår om och hon kan fortsätta in på stenstigen. Det knastrar under sulorna vid varje steg hon tar. Ett ljud som hon förknippar med lugn och trygghet.

Längre fram får hon syn på en bänk och sätter sig. Jessica är ute på sin dagliga motionsrunda. För det mesta blir det ungefär samma runda, men det händer ibland att hon helt enkelt byter. Hon behöver variation medan hon tänker under sina promenader. Men just nu har hon bara lust att sitta och njuta av solens första värme och samtidigt passar hon på att vila fötterna.

Hon lutar sig tillbaka, korsar händerna och sluter ögonen en stund. Hör hur barnen leker och skrattar på den närbelägna lekplatsen medan mammorna oavbrutet pratar med varandra. Jessica ler bara av att lyssna på barnen. Det finns inget ljuvligare än barnaskratt, ett skratt som färdas i etthundraåttio kilometers hastighet genom kroppen och sprutar ut genom munnen. Helt enkelt underbart!

 

                                             ***

 

Sekunden senare drar en svart skugga förbi henne, sorgen väller upp igen. Omöjlig att hindra, likt en enorm våg på ett stormigt hav. Trots att det var länge sedan har hon inte glömt. Men hon älskar trots det att lyssna på barns hjärtliga skratt, det är liksom som att få en stor portion utav kärlek.

Hon och Niklas hade inte haft turen att få några barn. Någonstans inom henne saknade hon något, någon att få ta hand om och ödsla sin kärlek på. Ingen vet egentligen varför, det bara blev så. Varken hon själv eller Niklas hade gjort någon utredning. Tiden hade bara gått, och nu efteråt ångrade hon sig. Varför hade hon inte varit mera ihärdig och krävande? Både Niklas och hon borde ha ifrågasatt barnlösheten mycket mer. Varför de inte gjort det finns det nog inget svar på. Och nu var det försent. Jessica var för gammal, nyss fyllda fyrtio. Det var omöjligt för henne nu. Hon kunde inte längre bli mamma på naturlig väg. Operationen ett år tidigare hade satt stopp för det. Livmodern var tvungen att opereras bort om hon skulle slippa de oanmälda blödningarna var och varannan vecka. Vad hade hon för val? Men skulle detta hindra henne från att bli mamma?

En gång i tiden hade hon drömt och längtat efter att få en egen bebis så gott som varje dag. Men när åren tickade på, utan att drömmen uppfylldes. Man kunde kanske adoptera? Eller skaffa en surrogatmamma? Eller bara acceptera.

 

                 ***

 

Barnens skratt för Jessica tillbaka till nuet. Skrattet smittar av sig på henne och trots sin sorg är hon nöjd med livet. Hon hoppas på att det alltid ska kännas så här. Att hon och Niklas kommer ha många härliga år tillsammans och förhoppningsvis bli gamla ihop.  Är det inte så alla människor önskar få ha det tillsammans med den man älskar?

Det är ju inte alla dagar som hon känner sig så här upprymd i sitt liv. Där finns dagar då hon är väldigt, väldigt ledsen. Lite smått deprimerad. Ibland pratar hon med Niklas om det, ibland vill hon inte att han ska se att hon gråtit. Varför, vet hon inte.

Jo, om hon ska vara riktigt ärlig mot sig själv så vet hon det. Det skulle vara som att liksom bli tagen på bar gärning, ungefär som att bli ertappad med handen i kakburken. Det skulle vara att helt öppna upp sitt hjärta och blotta sin själ. Någonstans där innanför vill man vara osårbar, man vill ha en liten bit av sig själv dit ingen annan har tillträde. Hon ville helt enkelt skydda sig själv.

 

 

 

 

 

2

 

 

”Den enda garantin för att alla ska få fortsätta leva är

respekten för livet, respekten för ens medmänniskor

och respekten för de som är annorlunda än en själv.”

                                         A DEN DOOLARD

 

 

JESSICA ÅKTE med en hänsynslös kraft tillbaka i tiden, utan att egentligen ha en chans att värja sig.  Minnena forsade över henne, liksom vågorna som slog upp på stenarna längs strandkanten. Hon var tjugo år igen. Det hade varit en kolossalt varm fredag just den dagen, det mindes hon. En dag som hon helst av allt önskade aldrig hade ägt rum.

Hon kom mycket väl ihåg hur dagen börjat, lika väl som om den varit igår.

Väckarklockan ringde och hon steg in i duschen som vanligt. Medan vattnet strilade varmt över kroppen och tvålen löddrade kunde hon inte låta bli att nynna. Hon hade haft tur som fått ett jobb precis efter att skolan slutat. Särskilt som flera av hennes skolkamrater förblivit arbetslösa. Jobbet som receptionist var inget märkvärdigt alls men det var ändå hennes allra första riktiga anställning. Hon var salig.

Arbetet flöt på och även om kollegorna var mycket äldre än hon, vilket absolut inte gjorde något, så var de trevliga och lätta att samarbeta med. En eftermiddag efter jobbet hade hon handlat och planerat en riktig lyxmiddag för sina föräldrar. Precis när hon stuvat in alla varorna i kylskåpet, ringde telefonen.

Så här i efterhand önskade hon att hon inte hade svarat … men nu hade hon varit på ett strålande humör och ryckt åt sig luren snabbare än kvickt.

– Hallå!

– Är det Jessica Dahl jag pratar med? frågade en okänd man.

– Ja, det stämmer.

Väggklockan i köket hade visat 18:00 och hur mycket hon än ville springa därifrån stod hon som fastvuxen i golvet.

Mannen i andra änden harklade sig och väntade några sekunder, innan han fortsatte.

– Mitt namn är Joakim Nilsson och jag är läkare på akuten i Lund. Jag är hemskt ledsen att behöva meddela dig att dina föräldrar varit med om en bilolycka, en frontalkrock med en annan bil. De var vid liv när de kom in på akuten med ambulansen men tyvärr fanns det inget vi kunde göra för dem.

Jessicas händer började skaka och med ens andades hon snabbare. Rummet snurrade som om hon satt i en karusell som inte ville stanna.

– De fick flera olika skador, därav stora invärtes blödningar…

Om det ger dig någon tröst så var de inte vid medvetandet när döden inträdde. Har du möjlighet att åka in till akuten?

Mer hörde inte Jessica förrän hon vrålade ut sin sorg över att ha förlorat båda sina föräldrar

Kroppen sjönk tungt ner på golvet och hon skrek tills hon inte orkade längre. Hur länge hon legat på golvet kunde hon inte erinra sig om, det var när hungern och törsten pockade på uppmärksamhet som hon försiktigt hade rest sig upp. Nu var hon alldeles ensam i världen.

 

                                       ***

Klockan var mycket när Jessica steg in på akutmottagningen. Solen hade gått ner för länge sedan men ändå var inte staden begravd i mörker, endast skymning och vindstilla.

Förtvivlad och vilsen stod hon där och såg på alla människor när en sjuksköterska kom fram till henne.

– Kan jag hjälpa dig med något?

Jessica nickade och försökte tröstlöst hitta de rätta orden.

– Mina föräldrar har kommit in med ambulansen här men det var för flera timmar sedan.

Sjuksköterskan lyssnade engagerat och nickade förstående.

– Vad heter de?

– Kristina och Erik Dahl.

– Var vänlig och kom med här.

Jessica följde med sjuksköterskan och snart stannade de utanför en dörr.

– Här inne ligger de. Vill du gå in själv eller ska jag följa med?

– Jag går gärna …

Längre hann hon inte innan tårarna började rinna. Sköterskan öppnade dörren och gick in med Jessica tätt bakom sig.

Därinne låg föräldrarna, i vita skjortor med en blomma instoppad i de knäppta händerna ovanför lakanet. De såg ut som om de sov.

Jessica gick först fram till sin mamma, strök undan en hårslinga från luggen, placerade en sista kyss på hennes panna och smekte henne över kinden.

Hon kändes isande kall fast hon var inte blåfärgad, bara blek.

– Hejdå, älskade mamma. En dag ses vi igen i himlen, det är jag helt säker på, viskade hon i örat.

Jessicas ögon var fyllda med tårar.

Det gjorde så ont att hon knappt fick luft i lungorna.

Vad skulle hon ta sig till?

Hon ställde sig vid pappas säng och han såg oförskämt bra ut även som död. Hennes mamma hade alltid kallat honom för en tiopoängare. Jessica upprepade samma procedur som vid mammans säng.

Det hade känts som om bröstkorgen skulle sprängas om hon inte kom bort därifrån. Bort från döden och ut i friska luften och livet igen.

Jessica hade skyndat ut, ökat stegen tills hon nästan sprungit.

Jessica hade skakat på huvudet och sprungit för allt hon varit värd ut genom huvudentrén. Där hade hon satt sig på huk då hon trott att hon skulle svimma men tagit sig samman och slutligen sakta rest sig upp. Tystnaden hade överröstat allt utom hennes hamrande hjärtslag.

 

              ***

 

Dagarna hade passerat i ultrarapid. Långa och ointressanta. Inte en dag hade gått utan att hon tänkt på föräldrarna.

Det kvittade vad hon sysselsatte sig med. Varken jobbet eller pyssel i hemmet hade hjälpt.

Barndomsminnen hade sköljt över henne.

På sin allra första skoldag hade hon stått med skolväskans rem i sin hårt knutna hand. Med sin andra hand hade hon stadigt hållit i sin mamma.

När hon blundat hade hon känt värmen från handen. Stolt hade hon stått på skolgården iklädd sin blommiga klänning och rosa sandaler denna augustidag för länge sedan.

Men hon mindes dagen som om den hade varit igår.

Vad märkligt!

Samtidigt var hon glad att minnena upplevdes starka, att de inte var bortglömda.

Hon hade öppnat mammans garderob och omsorgsfullt låtit händerna följsamt glida utefter vartenda plagg. Andats in doften av den parfym som varit hennes favorit.

En parfym som hon inte längre minns namnet på.

Innerligt hade hon önskat att det fanns ett sätt att få föräldrarna tillbaka.

Jessica hade gått igenom varje liten detalj.

Finkammat varenda sekund.

Hon hade dammsugit tankarna och silat minnet på allt.

Men smärtan hon känt och fortfarande kände, fanns kvar och verkade inte som om den har för avsikt att ge vika.

En bottenlös förtvivlan hade borrat sig djupt in i själen och endast givit henne ro då hon sov

 

* **

 

 

Av begravningen mindes hon bara fragmentariska bilder, det mesta var antingen glömt eller förträngt då det hänt för över tjugofem år sedan.

Men hon skulle aldrig glömma den där junidagen, eller hur lycklig hon hade varit med livet fram tills det ödesdigra samtalet.

Känslan av att stå ensam på jorden, utan föräldrar och utan syskon.

Hur i helvete kunde livet vara så orättvist?

En ung kvinna behövde föräldrar i sitt liv.

 

Hej!
Blev du sugen på att läsa fortsättningen på första delen om Jessicas liv, maila mig på anethe17@hotmail.com så fixar vi detta. Jag har ett lager av böcker hemma för 75 kr st eller 150 kr för 3 st + frakt. De finns också att köpa på Bokus och Adlibris.

Boken är perfekt som julklapp!
Hjärtliga hälsningar
Anethe Bergendahl – Författare

Nya bokformat

Tisdagkväll och jag är hemkommen från jobbet. Ganska trött efter fyra arbetsdagar. Ser verkligen fram emot att vara ledig imorgon onsdag. Har fyllt i tvättmaskinen och planerar tvätta under kvällen. Visst är det skönt ni som har tvättmaskin i hemmet? Det finns inget tråkigare än att springa till en tvättstuga fram och tillbaka.

Nu har jag fixat te, smörgåsaroch tänt några värmeljus som jag älskar. Ska unna mig lite avkoppling med facebook, läsa bloggar mellan tvättarna. Ska också läsa i mitt nya bokformat som kommer ut snart. Det blir både mjukband och hårdband.  Pocketboken kommer nästa år. 🙂 Nu kanske ni undrar varför jag ska ha fler bokformat? Det är så att jag har fått förfrågningar, några vill ha stora mjuka böcker och några vill ha hårdband därav min nya utgivning.

Jag ska om jag hinner ikväll eller så blir det imorgon skriva ihop en presentation till Jennys gästbloggare som jag har fått äran att deltaga i. Men som ni också vet har man mer på sin lista än vad man i själva verket hinner med. Så jag tror jag lämnar den sista punkten till imorgon. Då tänker jag också börja skriva på ett nytt kapitel i uppföljaren del 2. 🙂 Så det är alltså mycket grejer som händer mig och allting är fortfarande superkul!

Ni som skriver och ger ut böcker eller är på väg att debutera, vilka bokformat vill ni ha?

Njut av livet och ta hand om er därute!

Kram ❤

 

Äntligen har det hänt…

Torsdag och dagen efter jag signerat mitt livs första avtal, känns fortfarande som om det inte hände just mig.  Jag började skriva på historien om Jessica för drygt fyra år sedan när jag gick min skrivutbildning på Österlens folkhögskola. Det har varit fantastiskt roligt att få skriva och se hur manuset växte månad för månad. Dessemellan gick jag två författarkurser hos Jorun Modèn där jag fick ytterligare flera verktyg att applicera i verkligheten. Under tiden historien berättades insåg jag att det inte räckte med en bok utan det kommer bli tre stycken. Kanske en fjärde, vem vet 🙂

Namnteckning på avtal

Jag signerar avtalet med Jessica bredvid.

 

Jag bestämde mig tidigt i skrivprocessen att jag inte ville skicka mitt manus till förlag, eftersom jag fått veta att det kunde ta allt från någon månad upp till ett år. Utan jag beslutade att bli egenutgivare det vill säga ge ut sin bok själva. Jag undersökte vilka jag kunde tänka mig och fick mycket hjälp via författargrupper på facebook. Valet föll på Publit via mitt eget nystartade bokförlag Anemon förlag.

Först frågade jag två skrivkolleger om de ville testläsa mitt manus, Chatrin som jag lärde känna på ”Författarkurs 2” och Marina genom ”min blogg”, de två har gjort ett fantastiskt jobb med manuset.

Det som jag också bestämde mig ganska tidigt var att anlita proffshjälp gällande lektör- och korrektursläsning. Monie Szabo – Fjäderpennan är superduktig och jag har överenskommet om att anlita henne igen till uppföljaren, alltså andra delen i serien. Någon gång innan slängde jag ut en fråga på facebook om någon kunde rekommendera en grafisk formgivare för bokomslag. Då fick jag tips om Mia Fallby – Mdsign, jag har henne att tacka för det superfina omslaget. Mia kommer också att göra omslagen till hela serien.

 

Avtal signerat

Avtalet med romanen om Jessica.

 

När så omslaget var spikat och klart annonserade jag på facebook och i stort sett”bombaderade” ett par gånger i veckan omslaget i olika grupper. Några månader innan deadline för releasen gjorde jag ett ”Förhandsformulär” och på detta sättet fick jag ihop ungefär 60 stycken. Vilket var en superbra start ens innan manuset var tryckt till en bok.

Den 11 september skickade jag iväg manuset till Publit för tryckning och konvertering till e-bok. Exakt en månade senare igår den 11 oktober signerad jag avtalet på WORD AUDIO PUBLISHING – Jessicas historia kommer ut på ljudbok och ebok via de strömmande kanalerna som ”Storytel, Nextory med flera”

Till er som skriver, bara fortsätt skriv. Ge aldrig upp drömmen om att ge ut en bok. Jag fortsatte trots det var kämpigt vissa gånger, då man fastnade. Ta hjälp av grupper på facebook, skrivkurser eller vänner. Min dröm gick i uppfyllelse den 11 september då jag släppt min debutbok. Den 11 oktober smällde drömmen ännu högre. Ett förlag och jag skrev kontrakt.

 

22426649_10155436906538961_5472535382054826413_o

Jessica och jag med avtalet signerat.

 

 

 

 

 

Toppendag idag.

För det första är jag ledig idag. Vaknade tidigt fast jag somnade sent igårkväll som jag ofta gör när jag jobbar kvällspass. Det var väldigt mycket på akutmottagningen, så mycket patienter att runt kl 18:30 blev det stabsläge vilket innebär att läget är väldigt ansträngt på akuten. Det var många larm samtidigt som det kom många patienter via triaget – igårkväll fick jag jobba för lönen ordentligt.

Sedan har jag fått en underbar recension här nedan av Pia Gummeson, en hängiven läsare.

”Jag blev fast direkt för din debutbok om Jessica.En riktig bladvändare.Mycket bra handling,och starka karaktärer.Starkt slut i boken som gör att jag ser fram emot bok nummer 2.Tack Anethe!”

Den här feedbacken ger mig ännu större motivation till att fortsätta skriva del 2 – uppföljaren om Jessica.  Jag blev tårögd när jag läste den Pia och så glad att du tyckte om min debutbok. Kram ❤️🌺🙏

Under eftermiddagen tar jag tåget till en annan stad och ska skriva avtal idag. Jag kan inte riktigt ta in det – är det verkligen mig de vill skriva avtal med. 🙂 Dessutom vill de också ha de efterföljande böckerna som ännu inte är skrivna, förutom uppföljaren som jag startat med.  Jessicas liv kommer att både höras och läsas av många fler än jag någonsin ens kunnat ana.

Jag tar med laptopen och några böcker, tänker sätta mig ner på centralen och skriva ett par timmar efteråt. Spana in folk och förhoppningsvis sälja några böcker.

Så frågan jag ställde mig igårkväll när jag satt på bussen hem är: VARFÖR HAR JAG INTE BÖRJAT SKRIVA TIDIGARE I LIVET?

IMG_0957

.

Ny recensioner

Igårkväll fick jag denna lysande recension av min före detta kurskamrat på Österlens Folkhögskola Anna. Läs här:

”Debutroman med härlig feelgood-läsning – som vanligt när Anethe skriver! Underbar historia med starka personporträtt och ett minst sagt spännande slut…”

YES! Jag fick högsta betyg av Anna. Kan inte riktigt ta in det ännu men är superglad. Detta gör mig eld och lågor och jag vill  mer än någonting annat att fortsätta skriva på uppföljaren.

Tack snälla Anna för din mycket fina recension. Varm kram ❤ ❤ ❤

Vad kan motivera mera än att läsarna tycker om att läsa min bok?

Just nu planerar jag på uppföljaren om Jessica, skriver på dramaturgin och har börjat skriva ett par kapitel. Jag önskade bara att jag hade mer tid till författarskapet men vem vet vad framtiden har i beredskap.

Recensionen kan även läsas på författarsida på faceebook Recensioner

Jag tar tacksamt emot recensioner på länken ovan.

Ha en riktigt härlig söndag!

Varma kramar ❤

 

Jippie! Paketen är här!

Böckerna har kommit, fem stora paket och ett litet som redan är uppackat. Jag kunde inte vänta utan måste bara känna på boken, efter nästa fyra års arbete blev den bara så fantastiskt bra! Den är superfin!  Trots att jag INTE tog ett provbok utan körde allt direkt. 🙂 Blev jättefin och perfekt för att hålla i handen.

Tack underbara Mia Fallby på M-dsign till ett strålande arbete med min roman.

Jag lovar att skicka till er som förhandsbeställt så fort jag hinner mellan mina arbetspass på akutmottagningen. Men troligast är att boken ramlar ner i er brevlåda nästa vecka.

PocketbokenBokladan

Hallelulja!

För en stund sedan tryckte jag på ”Publicera och Beställning” via Publit. Så om några dagar kommer alla böckerna hem till mig. Och då kommer jag skicka ut till alla er som förhandsbeställt. Nu ska jag fira med lite glass tillsammans med min man Thomas!

Beställning i Publit